LilleK

Det är en plågsamt vacker sommar och genomskinliga himlar.Solsken hela dagarna. Det är en balansgång mellan eufori och hulkande gråt, en allt för tunn linje mellan vad som bara kan beskrivas som ett narkotiskt rus och en bottenlös dal. Det är att ge upp kampen mot maten och ändå trillar ringarna av mina fingrar. Det är att alltid sakna något, någon. just den känslan av att ingen finns där just nu, fast jag så gärna vill. Det är att önska med varje ögonfrans, att berätta hemligheter för hästen i hagen, att vilja fylla lungorna med luft och lätta från marken. Att få flyga iväg. Det är att bli tårögd varje gång det doftar som i trädgården hemma och att bryta av blommiga grenar från träden, att fylla varje glas med sommar. Det är att somna långsamt och vakna snabbt. Det är att glömma bort tiden i dansen, att släppa taget för en stund. Det är skoskav och att välja jacka, att öppna fönstren och att sitta i solen. Det är nya fräknar och gamla tankar, slitna skor och uppkavlade ärmar. Det är sött och salt och surt och beskt på samma gång. Det är "don't look back into the sun, now you know that your time has come.." och "and I'm so happy, oh so happy, then again, I'm always sad and I can't hide the tears in my eyes from the night we never had..". Det är att hoppas och att bli besviken,om och om igen, att låta bli att hoppas och bli glatt överraskad. Det är bakfyllor och blåmärken, att se på hans puls när han sover och att höra hjärtat slå. det är ljudet av blyerts mot papper. det är brännskivor i bilen. Det är un bon vin blanc, en konstant pengabrist och att månaderna alltid har för många dagar kvar. Det är nya vänner, skratt som smyger sig in i varje vrå och vackra ord i vackra böcker. Det är herbalshampo i håret, cocoa butter body butter på armarna och läppglans på spruckna, torra läppar. Det är dimmiga ögon på fotografier, motljus och solen som strilas genom persiennerna. Det är tvättider och jobbtider. Det är långa promenader i de lättaste skymningarna någonsin, förbi och tills benen går av sig själva och när jag blir stor ska jag ha ett stort hus. Det är förkylningar, hosta, medeciner i ändo. Remexin och antibiotika och feber yra, och ett sömnigt, tungt huvud. Det är spindelnät i taket, nya dagböcker och krumelurer i marginalerna, att blinka långsamt och att somna i soffan. Det är en röst som raspar och river på stämbanden när natten blir till morgon.

Vi får se vad sommaren har att erbjuda i sin tid, ja förhoppningsvis en del, den har ju precis börjat. Kanske fler flaskor vin i goda vänners lag, och massa Toran. Du är min ögonsten.! I dag grät jag för att jag var så satan glad att se henne igen.

har varit inne på jobbet hela dagen. Och det har regnat ute. Har smitit ut och bara ställt mig i regnet. Jag saknar att galoppa i regn när det är sommar och varmt. älskar de! Så härligt.