LilleK

Dagar har gått, månen har vandrat sin väg genom vitt och svart och grått. Jag har saknat ditt skratt och jag har saknat ditt hår. Jag har saknat att ringa i bland och säga allt om hur de går, och fråga om hur du mår.
Det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig.

Men jag saknar din röst jag saknar din hand. Jag saknar dig dessa ensamma nätter. Ensamma dagar har jag saknat dig i mitt liv...
När min rastlöshet är minvarje dag, för om vintern står jag gömd längst in i baren. När tiden går månad och år. För jag faller. Jag hoppas på något som inte kommer, jag litar till ett ord som inte sagt. För min lust är fri men min frihet är bakom galler. Res med mig till en annan värd!

Jag kommer aldrig att kunna förtränga, blockera den kvällen som jag fick höra allt jag ville höra. Sedan som vanligt blev du tyst, borta och försvann. Sockersura minnen dom bär jag varje dag. så dra åt helvete! Ingen happiness för din del tack.

Jakt, ära, glory glory. Är det det bästa man kan få, eller få vara eller få ha.? Skratt, massvis i torsdags mycket folk som jag känner eller vet vilka dom är allihopa.. men jag blir ändå trött. både fyskiskt men mest mentalt. trött. same precidour as last year honey.. det är verkligen så det är. det är trevligt.. men same same.. men en viss gnutta ångest att man inte ska räcka till att man inte ska vara någons. Ingens trofé.?

Snälla håll om mig i natt, kom hit kom hit och slunga mig rätt in i smeten jag faller med flit.

Det är visst lätt att stampa sönder saker, eller så har jag fått höra talas om. Jag kan så vackert vara glad när man är två. men inget sätt att glömma dig i regnet. inte nu inte för 8 år sedan heller för den delen. Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för dig, men vi har svårt att vara ensamma så vi går till varandra.. bara att du inte ser eller förstår att du bara sårar mig. Jag kan inte ens vara så pass rationell att jag kan se igenom dina trick. Jag faller med flit.. igen och igen och messar du mig så faller jag hundade gången, för ja har ta me faen ingen självdisciplin. Du är en svår och jobbig grej.. tack för ord valet winnerbäck. du sätter ord på mina känslor på ett sätt jag inte ens kan förstå själv.

>Barbados- hold me- jag blir glad, emo och gråter för jag inte längre är 19år..

piis...

1, Vad heter jag?
2, Har vi hånglat?
3, Röker jag?
4, Skulle du stå ut med att bo med mig i en vecka?
5, Skriv en mening där mitt namn är med.
6, Har vi samma humor?
7, Skulle du våga dela säng med mig?
8, Vad är jag bra på?
9, Vilket yrke skulle passa mig?
10, Min sämsta egenskap?
11, Är jag självisk?
12, Har jag gjort något bra?
13, vilket/Vilka uttryck använder jag ofta?
14, Vad gjorde jag bra första gången vi sågs?
15, Har du velat ha sex med mig?
16, Vad tycker du om mig och mitt utseende?
17, Om du skulle få ta med mig vart du ville, vart skulle vi åka då?
18, Tror du att jag vet lika mycket om dig som du vet om mig?
19, Om någon frågar dig om du vet vem jag är, säger du: ja det är min kompis. Om inte, vad säger du då?
20, Tänker du kopiera detta och se hur väl jag känner dig ?

Vet du att Du är en fekj. och din fina solidarisering är som en tuggummi tatuering.. nog är du en fet possör som En riktig radhus debatör. så kom med i knytnävs klubben där finns värsta balla vänster snubben.

Det är kanske en sån man skulle bli, inte en rutten socialliberal utan plats. en blå sko och en som har någon form av solidaritetsröd. Vad vet ja. jo jag vet att jag hade en konstig kväll i går och kompisens kompis hamnade snett och vissa personer var för fulla för tom piraten. och att jag är en naiv efterbliven jävel som är totalt orationell när det kommer till att mina fysiska behov kommer före mina emotionella.. när hjärnan är dum får kroppen lida. men ja jag är ta me fan tvärt om.

chereio.

Vatten är över mitt huvud, försöker få luft, går en stund, hamnar under ytan. blir kvar händer ingenting, mår dåligt, blir mörkt. mera vatten. mera botten. Tror att jag ser något bra bli glad, känner mig saknad. Känner att jag tror att jag betyder något. blir ledsen, mer vatten, mer botten. Ingen luft. Telefonen är tyst. Åker till Tora, hon är osocial, blir ledsen inser att mitt vatten är mina tårar, inser att jag själv har gjort min botten. Att det är jag som inte förstår att jag bara är naiv, dum, blåögd och det inte alls är någon som saknar mig.. känner mig lurad, ledsen och trasig. Uppriven ett öppet sår utan plåster, inte ens ett jävla apotek de närmaste milen. life sucks sometimes.. just nu är de en sån sometime..

Nu är det epokskifte, efter 5 år och 8 månader är det finito. Trasigt. jobbigt och omtumlande kan ännu inte se på det med objektiva ögon, lär väl älta om det i månader framöver.
out.